Det finns tre olika betäckningar godkända för konsumtion i marknaden och det är en stor skillnad mellan dessa när det gäller tillverkningsmetod, kvalitet, komposition, karaktär och användningsområde. På svenska heter dessa grundklassificeringar; Olivolja, Jungfru Olivolja och Extrajungfru Olivolja. Alla andra begrepp som fin, extra fin, mild, mm. samt beskrivande texter eller användning av utländska benämningar är något som olika varumärken kan göra i marknadsföringssyfte.
Om produkten endast kallas ”olivolja” så är det en olja som är raffinerad, dvs extraherad med hjälp av kemikalier och höga temperaturer. Notera att raffinerad i detta fallet inte beskriver positiva egenskaper som ”fin” eller ”sofistikerad”, men en industriell tillverkningsprocess.
Varför raffinerar man olivolja?
I första hand handlar det om att sänka surhetsgraden för att därmed förlänga hållbarheten. Vid raffineringen ”tvättar man av" olivoljan från smaker, dofter och andra naturliga ämnen. Ibland tillsätter man dessa ämnen efteråt (vitaminer, omega 3, omega 6, mm.) eller blandar med andelar Extra Jungfru Olivolja för att återge lite färg, doft och smak. Det är inte ovanligt att dessa marknadsförs med den ”positiva” egenskapen ”mild olivolja”.
Jungfru (Virgin, Virgen, Vergine, mm) olivolja och Extra Jungfru (extra virgin, virgen extra, extra vergine, mm) olivolja är däremot helt naturliga matoljor som kallextraheras från olivens fruktkött enbart med mekaniska metoder. Temperaturen i hela processen ska inte överstiga 27 – 35 grader (det finns olika skolor, men ju lägre temperatur ju mindre, men bättre oljor man får) och oljorna ska vara felfria i smak och doft.
